ett två tre

Jag hittade min mormors gamla dagbok som hon skrev i när hon var sisådär 19 år. Jag vill också leva på den tiden när dagboken var en fin bok som man textade i med snirkliga skrivstilsbokstäver och inte, som det är nu, ett anteckningsblock från akademibokhandeln som man slarvigt klottrar ner sina tankar i. Hon har skrivit väldigt fint om sitt liv också och det handlar mycket om alla hennes förälskelser. Mycket fint.